we wear our pop art hearts on our sleeves

2011 hittills:


jag kom in på utbildningen jag suktat efter
jag träffade nya människor som blev mina vänner
jag saknade vänner som flyttade långt bort
jag mådde dåligt
jag mådde lite bättre igen
jag slutade dricka alkohol
jag gjorde slut med en vän och pojkvän
jag nådde botten
jag började simma upp mot ytan
jag hittade tillbaka till mitt livs kärlek och började skriva igen
jag träffade en ny
jag insåg att relationer är skit
jag köpte biljetter till årets drömkonsert
jag planerade en resa till bästa paris
jag ryckte upp mig och började äntligen träna


slutsats: sämstbäst år. av ovanstående lista att döma kanske man får bilden av en bitter tjej, men det är inte sant. jag tänker lite för mycket för mitt eget bästa ibland, och ofta känns det som att jag kämpar mot min egen hjärna för att bibehålla någon slags sund inställning och relation till livet. men jag har insett saker om mig själv och om människorna som finns omkring mig, insikter som faktiskt gör allt det där andra till en liten krumelur i marginalen. jag har liksom insett att jag är lite bäst.


nu ska jag dansa. och hångla.