det är så jag säger det

insett en del om mig själv. mina begränsningar men också mina förmågor och allt det där som gör mig till den jag i slutändan alltid kommer att vara. eleni. och det känns bra. trots att det känns fel ibland. för det är allt man kan göra. acceptera att man alltid måste vara med sig själv. men att alla andra kommer och går, även de som står dig närmast. acceptera att igår aldrig blir idag, men att idag alltid blir igår. och att det alltid kommer vara så, hur mycket du än sparkar och slår. slår in bröstkorgen på det där som vi kallar livet. det enda du kan göra är att plåstra om den där bröstkorgen när den går sönder.


allt det bästa till dig min vän
och må kärlek gå din väg igen
även om det är slut med mig

in love with how you feel

inte med förhoppningen att någon skall tycka synd om dig, eller ens bry sig. av den anledningen att det helt enkelt är sant. så länge du kan minnas. förmodligen känner alla så, du vet det. men du bryr mig inte om andra. precis som andra inte bryr sig om dig. man är helt jävla ensam.