only the dead stay seventeen forever

sova med vapen

jag har varit med om det här tidigare. planerat en blogg, novell, roman, whatnot, och tänkt att "den här gången blir det annorlunda. den här gången ska jag engagera mig!". men varför? varför engagerar man sig i något som troligast inte intresserar andra? varför lägga ner tid och energi på något som i slutändan resulterar i en pinsam parad i självmedömkan? jag är inte tillräcklig naiv för att verkligen övertygas om att folk är intresserade av andra än dem själva, men inte heller tillräckligt cynisk för att helt tro det motsatta. med största sannolikhet är det ingen som läser det här, så varför fortsätter jag?


jag fortsätter ändå, för innerst inne hoppas jag att någon... har berörts av något jag någonsin skrivit. jag fortsätter ändå, för innerst inne vet jag att jag har lämnat min enda dröm och verkliga ambition bakom mig. jag fortsätter ändå, för innerst inne vet jag att det här är mitt sätt att plocka upp spillrorna av mig själv. jag fortsätter ändå, för innerst inne vet jag att det är så här jag säger förlåt till mig själv. jag fortsätter ändå, för innerst inne vet jag att igår aldrig blir idag men att idag alltid blir igår.


därför fortsätter jag. ändå