Redan när jag hörde dem för första gången, för många år sedan, föll jag pladask för deras förmåga att skapa magi. Lovers Rock, albumet som jag snodde från min mammas skivhylla för att utmana min enkelspåriga musiksmak, blev det album som hjälpte mig genom min första stora kärleksdepression. Om och om igen i timmar spelade jag det. Jag grät och grät floder lyssnandes på "By Your Side", medan jag samtidigt oavbrutet spelade Bubbles, ett flash-spel på webben. Bubbles gick ut på att skjuta bubblor i olika färger på andra bubblor i samma färger. Målet var att skjuta sönder bubblor tills det inte fanns några kvar, helst så fort som möjligt. Tänk er en enklare variant av tetris. Det var precis vad jag behövde för att orka med.
Sedan dess har de hängt kvar. De har hängt kvar ännu längre i andras liv, nästan trettio år. Under alla dessa år har de släppt sex studioalbum, ett livealbum och två Best Of. Jag älskar att de inte är sellouts. Det gick tio år mellan släppen av Lovers Rock och Soldier of Love. Långt kan tyckas, men väl värt väntan. Ni förstår, Soldier of Love är bland det bästa jag någonsin hört. De är fantastiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar