Då var det dags att ta det första klivet in i framtiden, in i musikpratandet. Det stämmer - nu är det jag, Katja, som sitter vid tangentbordet. Jag har levt i över tjugo år, så min historia är ganska lång om jag ska berätta den i ett enda svep. Skulle ni orka läsa den? Antagligen. Men skulle det vara lika roligt? Antagligen inte. Därför tänker jag inte berätta om mig själv här och nu, nej, jag tänker dra ut på det. Retas lite med er, kasta åt er en smula anekdot då och då istället. För det är ju så, det kan inte hjälpas, men man vill veta mer. Ju mindre man vet, desto mer spännande... för de allra flesta i alla fall. Hör inte du till den skaran? Tur för dig, då slipper du våndas... men nu... musik.
I min mening är The Naked and Famous det tuffaste, underbaraste som hänt musikvärlden på evigheter. De är helt enkelt fantastiska. Jag bekantade mig i ärlighetens namn med dem först i våras, i samband med att jag hörde att de skulle spela på Strand. Något hände i mig då, när jag hörde dem första gången. Jag vaknade till liv igen, och Passive Me, Aggressive You spelades desperat på repeat hemma och närhelst jag var i rörelse. Att gå på konserten, som jag initialt endast velat göra för att utmana mig själv, blev till ett måste. Ett bra val, visade det sig, för den konserten är för mig helt unik. Luften på Strand genomsyrades av hopp, lycka och glädje, och eftersom vi alla andades in det här lyckopillret till luft blev stämningen och atmosfären allt eftersom tiden gick elektrisk. Var än jag vände mig såg jag människor som helhjärtat hängav sig till musiken. Det hoppades kraftfullt upp och ner, det omfamnades och sjöngs i kör... och framförallt dansades det. Inte en människa kunde stå stilla, vi röjde alla, så mycket vi bara kunde. Bandet rev av låt efter låt efter låt med energi, glöd och passion. Vi i publiken var helt med på noterna från början till slut. När konserten väl var över var alla t-shirtar våta, kropparna klibbiga och luften i lokalen var så fuktig att man kunde ta på den. Att ta sig därifrån tog en evighet för att det var så packat med folk. Men det var värt all den där svetten, all den där trängseln, för vi var nöjda. Vi log, hela bunten.
När The Naked and Famous kommer till Sverige nästa gång råder jag dig att se dem. De är magiska live, och att missa dem en skam. Jag håller mina ögon och öron öppna, och om du mot förmodan missat dem får du ett smakprov i form av superlåten "Punching in a Dream" nedan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar